Düsseldorf – bartätt och lokalt vid floden

Düsseldorf är huvudstad i det tyska förbundslandet Nordrhein-Westfalen. Staden ligger på östra sidan om floden Rhen, norr om Köln och Leverkusen, och har fått sitt namn från den lilla bifloden Düssel. Det är den enda av Tysklands större städer som fortfarande har ordet Dorf (by) i sitt namn, fastän befolkningen idag uppgår till över 640 000 invånare.

Düsseldorfs livliga historiska stadskärna kallas ofta för världens längsta bardisk, vilket kommer sig av att den ger rum åt mer än 260 barer och pubar på bara knappt en halv kvadratkilometer. I barerna blir man som regel serverad av så kallade Köbes, vilket är servitörer traditionellt klädda i blå uniform, som liknar den bryggeriarbetarna bar förr i tiden. Ordet har deriverats från namnet Jacob, och är ett minne från pilgrimsfärdernas tid. En Köbes har som regel stark personlighet, och är inte sällan både butter och lite fräck.

Utöver att promenera, springa och cykla kan man även hjula längs strandpromenaden.

Vi promenerar genom de historiska kvarteren och når efterhand stadens paradgata, Königsallee, som sträcker sig söderut från den gröna parken Hofgarten, som var Tysklands första allmänna park. Några vilda parakiter betraktar oss intresserat när vi passerar genom parken.

Düsseldorf består till en relativt stor andel av grönytor. 2017 blev staden rankad som nummer sex gällande nivå på livskvaliteten, i en studie utförd av det amerikanska företaget Mercers. Det är också Tysklands näst mest banktäta stad efter Frankfurt, med kontor som ofta är inhysta i vackra byggnader från tidigt 1900-tal.

Europas bredaste gata

Königsallee, eller ”Kö” kort och gott i folkmun, är med sina 83 meter Europas bredaste gata och kantas till stor del av exklusiva butiker från större design- och livsstilsvarumärken, som Prada, Chanel, Hermes, Versace, Louis Vutton, Karl Lagerfeld och Nescafé, men även den tyska varuhuskedjan Galeria Kaufhof. Här finns dessutom några av Tysklands enda trafikljus för fotgängare som också har gult ljus i mitten, i tillägg till grönt och rött. De installerades på försök i Düsseldorf 1953. Idag finns det omkring 600 stycken.

Ett annat alternativ för shopping än Königsallee, för den som letar efter mer lokala butiker, mindre varumärken och fristående designers, är området Flingern, en bit utanför innerstan, som kännetecknas av sin gatukonst och artistiska flärd. Här finns också ett stort utbud av gallerier, kaféer och nattliv.

Düsseldorf Königsallee
Königsallee sedd från parken Hofgarten, i norr.

Tidigare hette Königsallee Kastanienallee, då gatan mycket riktigt kantades av mäktiga kastanjeträd. 1848 besöktes den på den tiden ganska sömniga lilla staden av den preussiske kungen, Frederick William IV. Folket uppskattade inte det kungliga besöket, på grund av vad de ansåg vara orättvist styre. Kungen mottogs därför med att man kastade gödsel på honom. För att blidka hovets upprörda känslor därefter döptes därför gatan om till Königsallee – Konungaallén.

Lunch på marknaden

Vi svänger av till höger i riktning floden och lämnar Königsallee via en av dess tre broar över den fridfulla kanalen i mitten. Efter en stund kommer vi förbi gymnasiet Luisen-gymnasium, där drottning Silvia gick i skolan en gång i tiden. Stadsdelen heter Carlstadt. Den har stilren arkitektur från 1700- och 1800-talen och klassiska gaslyktor som gatubelysning, som har bevarats efter protester då de skulle bytas ut. Lite längre fram ligger baren Zicke (ganska elak benämning på en ”kärring”, oavsett ålder). Vid uteserveringen noterar jag en vägskylt som varnar för korsande servitris.

Vårt mål denna förmiddag är torget Carlsplatz, där det finns en permanent matmarknad, med restauranger, snabbmatsställen och butiker. Sällskapet slår sig ned vid en typiskt rheinländsk fisk- och skaldjursrestaurang. Trevligt, men saknar helt veganska alternativ. Vår guide, Horst Winter, har dock en plan för mig. Han är själv från Düsseldorf och en frekvent besökare på denna marknad, däribland hos Feinkost Fladi, en delikatessbutik i Medelhavs-/Mellanösternstil som till lunch erbjuder bland annat fyllda fladenbröd, bowls och sallader. Bröden fylls av personalen efter eget önskemål. Företaget grundades för omkring 20 år sedan av pappan till den nuvarande innehavaren. Horst berättar att produkterna har genomgående hög kvalitet. Personligen brukar han bland annat köpa olivolja här. Både brödet och fyllningen är mycket gott och smakrikt, samt görs iordning med trevlig och typiskt tysk effektiv service. Ett utmärkt alternativ till Fischbrötchen (ungefär ”fralla med fisk”), som mina reskollegor tuggar på när jag ansluter mig till deras bord.

Düsseldorf senap
Senap är en lokal delikatess.

Lokala delikatesser

Vi rundar av lunchen och promenerar längs en av stadens centrala fotgängar- och butiksgator. Där besöker vi även Düsseldorfer Senfladen, Düsseldorfs senapsbutik, som har ett stort och spännande sortiment av smaker. Också här är Horst stamkund. Hans standardinköp är den klassiska senapen ABB, uppkallad efter det företagets grundare Adam Bernhard Bergrath (även Aechter Düsseldorfer Mostert, äkta senap från Düsseldorf).

ABB-senap har tillverkats sedan 1726 och säljs traditionellt i grå-blå keramikkrus med korklock. Faktiskt har målaren Vincent van Gogh avbildat ett av dessa krus i ett stilleben från 1885.

Düsseldorf hamnen
Den historiska hamnen.

Horst förklarar att han tar med sig sitt krus och fyller på det i butiken. Butiksbiträdena kallar han kärvänligt för Spice Girls, som en referens till de otaliga senapssorterna. Senapsbutiken drivs i regi av det lända varumärket Löwensenf, som grundades på tidigt 1900-tal och vars signatursenap, Löwensenf Extra, firar sitt 100-årsjubileum under 2020.

Düsseldorf hamnen
Vy över bland annat Sankt Lambertus-kyrkan och Rheintreppe.

En annan lokal delikatess i Düsseldorf är likören Killepitsch. Idén till denna komplexa örtlikör dök upp i ett skyddsrum under andra världskriget. Likören premiärlanserades sedan 1955 i och med öppningen av den välsorterade lilla baren Et Kabüffke i stadskärnan, inte långt från senapsaffären. Dess namn är en kombination av engelskans ”kill” och ”pitschen”, lokal jargong för att dricka: om de inte dödar oss nu under kriget, så får vi en chans att dricka tillsammans senare. Baren, Et Kabüffke, har även kioskliknande försäljning av alkohol, genom en liten lucka, som känns ganska ”osvenskt”. Å andra sidan befinner vi oss i Tyskland.

Düsseldorf Rhen
Rheinturm, Düsseldorfs före detta TV-torn, och en av Rhens många broar.

Strandpromenaden

Vi är på väg mot floden och strax innan vi tar vänster ned mot strandpromenaden passerar vi Sankt Lambertus-kyrkan, vars spira har en märklig, vriden form. Även här finns det en historia att berätta. Enligt den skedde det ett bröllop i kyrkan, där bruden försäkrade att hon var oskuld. Detta var dock osant, varpå kyrkans spira vred sig i skam. Fortsättningen är att spiran kommer att räta ut sig den dag en äkta oskuld gifter sig där, men det har tydligen inte hänt än så länge…

Düsseldorfs strandpromenad visar sig vara en highlight. Vi når den via Rheintreppe, Rhentrappan, en bred trappa där folk gärna slår sig ned för att äta glass, koppla av eller beundra solnedgången.

Düsseldorf Rhen strand
Delar av strandpromenaden.

Promenaden är bred, lång och inbjudande, med flera kaféer och restauranger längs vägen, men även en urban strand, med solstolar och food-trucks. Den senare är placerad framför några officiella myndighetsbyggnader.

Strandpromenaden invigdes officiellt 1995, efter att trafikleden som tidigare gick här hade förpassats till en tunnel. Den är belagd med specialdesignade vågformade stenar. Ordet Dussel, namnet på den lilla floden som Düsseldorf är uppkallad efter, kommer enkelt uttryckt från det germanska grundordet “thusila”, vilket betyder ungefär “vågigt” eller “vågformigt”. Under tidig Medeltid kallades floden för “Tussale”, den “vågiga/vågande”.Flodens utlopp i Rhen finns markerat på marken i anslutning till strandpromenaden. Från kajkanten utgår båtrundturer med olika längd och sträckning, som är ett härligt sätt att uppleva staden på, från ett annat perspektiv.

Hjula eller åka båt?

Utöver att promenera, springa, cykla, åka rullskidor och skateboard (et cetera) kan man även hjula längs strandpromenaden (varför inte?). Att hjula är i själva verket en tradition i Düsseldorf, och det anordnas till och med en årlig tävling. Traditionen har sitt ursprung i slaget vid närbelägna Worringen 1288, då Düsseldorf efter sex år av kamp äntligen fick sina stadsrättigheter. Enligt legenden blev både vuxna och barn så glada över detta, och över att få återse  männen tillbaka från striderna, att de gick ut och hjulade längs gatorna.

Düsseldorf TV-torn utsikt 2
Vid klart väder kan man ana Kölns katedral i fjärran.

Floden Rhen har relativt rent vatten (no pun intended) men är förbjuden att bada i, på grund av faran för strömmar. Utmed kanten markeras kilometrarna med vita skyltar, och det betar får i det öppna landskapet. Förutom att hållas för ull, mejeriprodukter och kött har fåren även en annan viktig uppgift, då de med sina små klövar trampar till marken, som därvid stabiliseras.

Vi har nu nått slutet av strandpromenaden och tar sikte på Rheinturm, Düsseldorfs TV-torn, som idag är en ren turistattraktion, med vid panoramautsikt över omgivningarna. Tittar man noga går det till och med att se Kölnerdomen, Kölns katedral, under dagar med klart väder. Därefter fortsätter vi den sista korta biten till vårt hotell i det nyutvecklade området Medienhafen, för incheckning och senare middag.

Foto: Johanna Bergström

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *