En dag i Klaipeda och på Kuriska näset

Jag är på rundresa i det vackra Litauen och nu har turen kommit till kuststaden Klaipeda, som är landets äldsta stad och dess enda hamnstad.Resan är en del av ett större projekt i Baltikum, som även inkluderar Estland och Lettland. Jag kört till Klaipeda från Kaunas, Litauens näst största stad, där jag har tillbringat natten. Trots en tidig avfärd och mina bästa ansträngningar blir jag försenad och möter en något frusen Antanas Jankauskas, min guide för dagen, på det stora centrala Teatertorget i hjärtat av stadskärnan. Torget var tidigare marknadstorg och är baserat på jord från barlast på skepp som passerat här.

Det är lunchtid och vi promenerar därför i riktning mot restaurangen Monai, där vi har ett bord bokat. De historiska kvarteren utgörs av ett vinkelrätt rutnät av gator, som i en amerikansk storstad. Det liknar inte alls de vindlande gränderna i städer som Tallinn eller Riga. Gatunätet är intakt från 1500-talet, inklusive namnen. Många byggnader förstördes under krigen men vissa pittoreska fackverkshus står kvar, och påminner om tyskarnas inflytande. Utspridda i stadskärnan finns även ett stort antal ovanliga statyer med olika skepnad och betydelse, bland annat i form av en (magisk) mus eller en drake.

Det beslöjade dagsljuset faller in genom höga smala stammar, och skapar en nästan trollbindande effekt.

Vi passerar Karlskrona-torget. Jag får lära mig att Karlskrona är Klaipedas partnerstad, trots de båda ländernas, Litauens och Sveriges, historiskt sett något stormiga relation. Vid Birzo-bron korsar vi floden Danes. Från bron ser man Meridiana-skeppet. Det är en symbol för staden och hyser idag en restaurang. Strax intill ligger ett sjuvåningshus, som kallades skyskrapa när det byggdes, och som blev landets första byggnad med hiss. Antanas berättar att Klaipedas hamn tidigare befann sig i floden, men efterhand den blev större flyttade ut i bukten.

Klaipeda Teatertorget
Teatertorget i Klaipeda.

En av Litauens bästa restauranger

Monai har rankats som en av Litauens bästa restauranger. Den ligger på Liepu-gatan, som översätts ungefär med Lindgatan. Liepu-gatan är en representativ paradgata, som efter att ha bombats under andra världskriget återuppbyggdes i samma stil. Här finns även ett vackert gammalt posthus i tegel, bland annat.

Klaipeda Teatertorget 2
Teatertorget kantas av restauranger och serveringar.

Vi slår oss ned i restaurangens ljusa och trevliga matsal, som är inredd med naturmaterial. Vårt bord står intill det inglasade köket, där man till min förtjusning kan se kockarna i deras arbete. En vänlig servitris, Eva, presenterar menyn.

I Litauen börjar man gärna måltiden med en värmande (eller svalkande, sommartid) och mustig soppa. Dagens soppa är rödbeta, med söta och jordiga toner. Som tillbehör erbjuds bovetebröd med en god röra på morot och pumpa, samt smör, för den som inte är vegan. Min varmrätt består av olika sorters betor, broccoli, vaxbönor, zucchini och morötter. Allt är mycket vällagat, om än ganska milt i smaken. Till detta dricker jag enbart vatten, på grund av den tidiga timmen, samt att jag kör bil. Men jag noterar samtidigt att restaurangen har en relativt välsorterad vin- och dryckeslista.

Klaipeda Monai restaurang kök
Vårt bord står direkt intill Monais inglasade kök.

Stad och språk med anor

Ursprungligen hette Klaipeda Memelburg. Antanas förklarar att staden nämndes för första gången redan 1009, i det föga smickrande sammanhanget att den beboddes av vilda folkstammar som hade dödat en kristen missionär. Andra källor säger att det första omnämnandet är från 1200-talet. Litauiska är för övrigt ett av världens äldsta språk, som härstammar från sanskrit. Det har likheter med lettiska men skiljer sig ganska mycket från estniska, som är ett finnougriskt språk.

Klaipeda Monai restaurang rödbetssoppa
I Litauen börjar man gärna måltiden med en soppa.

Vi lämnar Monai och köper med oss en kaffe från ett modernt kafé nära Teatertorget, hämtar upp bilen och tar sikte på hamnen. ”Stör det dig om jag håller upp dörren?”, frågar Antanas artigt på vägen ut. Han har tidigare stött på negativa reaktioner på gentlemannamanér från vissa kvinnor. Jag däremot älskar dem, manéren alltså, inklusive att hålla upp kappan och liknande.

I hamnen ska vi ta bilfärjan över till Kuriska näset, en smal landtunga strax utanför kusten, som delas av Litauen och den ryska enklaven Kaliningrad. Kryssningstrafiken till och från Klaipeda ökar hela tiden, med rutter till bland annat Sverige, Storbritannien, USA och Canada. Men även den kommersiella båttrafiken är viktig. Den utgör en betydande del av Litauens bruttonationalprodukt.

Klaipeda Monai restaurang vegan varmrätt
Vegan varmrätt på restaurang Monai.

Ett av UNESCO:s världsarv

Kuriska näset är omkring 500 meter till fyra kilometer brett och knappt 100 kilometer långt. Det kantas av Östersjön och Kuriska lagunen på varsin sida. Bland många andra listningar och rankningar står det med som ett av UNESCO:s utvalda världsarv. Vi hinner precis med en av färjorna, som går regelbundet. Biljetten kostar en mindre summa. Väl över på andra sidan kör vi längs den smala landsvägen, genom omåttligt vackra pinjeskogar. Det beslöjade dagsljuset faller in genom höga smala stammar och skapar en nästan trollbindande effekt.

Vi stannar till på en av många sanddyner vid havet. Antanas berättar att denna del av kusten är den renaste i norra Europa (Anekdot: sedan TV-programmet På spårets domare och programledare Fredrik Lindström och Kristian Luuk gjorde parodi på detta med just norra Europas olika rekord och annat för ett par år sedan, kan jag inte riktigt hålla mig allvarlig när begreppet nämns. Men det är en helt annan historia). Dynerna består av ljus, ganska grovkornig sand och vissa stränder anses vara bland de bästa i världen. Dynlandskapet är mycket vackert.

Klaipeda Kuriska näset grå dyner 2
Kuriska näset ligger mellan Östersjön och Kuriska lagunen.

Bärnsten och fåglar

Nästa anhalt är bärnstensbukten. Baltikum, Litauen och kanske framförallt Klaipeda och närbelägna Palanga, är vida kända för sin utvinning av bärnsten. Tidigare var detta en viktig handelsverksamhet. Litauisk bärnsten spolas ofta upp längs landets kuster. Materialet är transparent och förekommer i ett brett spann av nyanser, ibland med inkapslade insekter och andra objekt. Kilopriset kan ligga högre än det för guld. Bärnsten består av utsöndrad kåda från vissa barrträd, som bildar harts, efterhand stelnar och fossiliseras.

Klaipeda Kuriska näset Bärnstenslagunen
Bärnstensbukten på Kuriska näset.

På Kuriska näset häckar uppemot 170 olika fågelarter. Två av dessa är hägrar och skarvar, som delar ett stort levnadsområde på en specifik plats i skogen. Hägrarnas avföring är ovanligt sur, vilket tar död på träden. Från utsiktsplattformen vid häckningsplatsen för de omkring 2000 skarvarna ser man därför mest torra trädskelett, som här och där kröns av stora bon av ris och kvistar.

Klaipeda Kuriska näset skarvkolonin
Den döende skogen vid skarv- och hägerkolonin.

Pittoreska fiskebyar

En annan sevärdhet längs vägen är skulpturparken Häxornas kulle, Hill of Witches, som etablerades 1979. Under denna period var landets kultur undertryckt av Sovjetregimen och inget litauiskt fick synas publikt. För att kunna uttrycka sig började lokala hantverkare tillverka klassiska snidade trästayer. Där inkluderade de gömd symbolik från Litauens traditionella folklore, sägner och sedvänjor, som sovjeterna inte förstod.

Parken innefattar 80-talet skulpturer. Den ligger i Juodkrante, en av flera idylliska fiskebyar på Kuriska näset. Längst ut vid gränsen till Kaliningrad befinner sig byn Nida, som var en stor inspirationskälla för författaren Thomas Mann. Dit kan man även ta sig med cykel längs den sceniska sträckan från färjeläget.

Klaipeda Kuriska näset Hill of Witches
Ingången till skulpturparken Hill of Witches.

Vi kommer inte hela vägen till Nida denna gång. Tiden rinner ifrån oss och vi vänder istället vid de grå dynerna strax innan byn Pervalka (se bild ovan och högst upp). Här finns det en boardwalk som leder ut i sanden till en plats där man ser både Kuriska lagunen och Östersjön. Grå dyner var ett nytt begrepp för mig. Det är stabila sanddyner som inte vandrar, vilket annars är en nyckfull egenskap hos sanddyner. Därför kan grå dyner vara bevuxna med vissa typer av vegetation. Kuriska näsets sanddyner har genom århundrandena begravt flertalet städer och boplatser genom sin rörelse.

På väg tillbaka släpper jag av Antanas i Klaipeda. Själv fortsätter jag till grannstaden Palanga, som ofta kallas för Litauens sommarhuvudstad. Här jag ska bo en natt på boutiquehotellet och restaurangen Vila Komoda.

Foto: Johanna Bergström

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

2 reaktioner till “En dag i Klaipeda och på Kuriska näset”

  1. Så roligt att få återuppleva Klaipeda och Kuriska näset i din regi. Mycket har hänt sedan jag var där senast (1996!). Då fanns det inga restauranger som Monai.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *