En promenad genom Prenzlauer Berg

Berlin är en mångfacetterad stad. I likhet med de flesta andra större städer är den indelad i olika stadsdelar, men skillnaden är att Berlins stadsdelar var och en har väldigt starka personligheter, vilket gör varje stadsdel nästan till en egen liten stad i staden. Själv har jag än så länge bara fått smakprov på de olika områdena, och självklart skulle man vilja lära känna åtminstone vissa av dem bättre.

Nu senast när jag var i Berlin gick vi en guidad tur i Prenzlauer Berg, med guiden Ronald van Velsen, som ursprungligen är utbildad antropolog och kommer från Amsterdam, men nu driver eget inom guidade vandringar och cykelturer.

Prenzlauer Berg förvandlades allt mer, från att ha varit sjabbigt, bråkigt och otryggt till en livlig och kosmopolitisk stadsdel.

Prenzlauer Berg var tidigare en del av det forna Östberlin. Då låg det i utkanten, intill muren. I den återförenade staden är dess läge istället centralt. Stadsdelen var länge ett arbetardistrikt. Större delen av husen byggdes strax före eller omkring det förra sekelskiftet. Efter murens fall, och framför allt under de senaste 20 åren har många renoverats, även om det är en hel del arbete kvar. Ibland ser de nyrenoverade husen snarast nybyggda ut. Det beror på att man vid arbetena var tvungna att ta bort tidstypiska utsmyckningar, eftersom de var instabila efter oroligheter och förfall.

Prenzlauer Berg Kulturbrauerei Frannz
Den berömda nattklubben Frannz är en del av mångkulturella Kulturbrauerei.

Gatuhus, gårdshus och gatlyktor i cement

Vår rundvandring utgår från Kulturbrauerei, där flera kulturella aktiviteter samsas i ett gammalt bryggeri i historiska tegelbyggnader. Till exempel finns här cykeluthyrning, restauranger, bio, museum och klubben Frannz, tidigare Franz, som i sin ursprungliga version var ett populärt uteställe i det forna Östberlin, och blev en symbol för de östberlinska ungdomarnas attityd till livet.

Vi promenerar längs Oderberger Strasse och gör en kort avstickare på den korsande Kastanienallee, som har varit platsen för ett stort antal filminspelningar, bland annat Berlin – Ecke Schönhauser, från 1957. Här stannar vi framför ett ännu inte renoverat hus, där man fortfarande ser kulhål i fasaden (se bild högst upp). Ronald berättar att husen i området består av två delar, gatuhus och gårdshus. Husen som vetter mot gatan var historiskt sett hem åt de som hade det bättre ställt, med extra högt i tak på de nedre våningsplanen och något mer normal takhöjd högre upp. Gårdshusen å andra sidan beboddes av fattigare människor. Här saknade lägenheterna privata toaletter och badrum.

Prenzlauer Berg hus
Många av husen har renoverats efter murens fall.

Ett stenkast från det beskjutna huset står en gatlykta med stomme av cement. Denna typ av lykta återfinns enbart i det tidigare Östberlin, och är med andra ord ett säkert kännetecken på ungefär var någonstans i staden man befinner sig. Ronald förklarar att om man tittar på satellitbilder över Berlin nattetid så syns det skillnad i typen av ljus.

Från stökigt till mysigt och kosmopolitiskt

Vi återvänder till Oderberger Strasse. Här passerar vi bland annat Hotel Oderberger, som hade funktionen av ett badhus ända fram till 1986, i och med att många lokalbor som sagt inte hade eget badrum hemma. 1990 omvandlades badhuset till ett konstgalleri, men såldes 2011 och öppnade som hotell 2016. Inomhus finns tydligen den historiska bassängen kvar.

Här och där bland husen ligger helt nya byggnader insprängda i stadsbilden, och ibland fattas det hela hus, som inte har överlevt förstörelsen. I samband med att muren föll flydde många som bodde i området till väst. I de övergivna husen flyttade squattare in och det skapades ett slags ”Wild East”.

Regeringen försökte ta tag i saken och leta reda på de riktiga fastighetsägarna. Vissa hittades men att renovera var dyrt och inte alla hade råd. En del hus ackvirerades av investerare (bland annat från den köpstarka regionen Schwaben) medan andra köptes av legaliserade squattare, som bildade ekonomiska föreningar och kunde söka bidrag för renoveringsarbetena. Hit flyttade många artister och det utvecklades ett slags fredlig, revolutionär antikultur, med flera teatrar, nattklubbar och en spirande gaygemenskap, i ett samhälle med hög allmän medvetenhet.

Prenzlauer Berg gata
Oderberger Strasse.

På det viset förvandlades Prenzlauer Berg allt mer från att ha varit sjabbigt, bråkigt och otryggt under 1970- till 1990-talen, till en livlig och kosmopolitisk stadsdel, som bebos av både studenter, olika typer av kreativa och unga familjer.

Stort utbud av restauranger

Ronald berättar att det finns ett stort utbud av kaféer, restauranger och självständiga designbutiker i Prenzlauer Berg. Bland annat tipsar han om Biergarten Prater, på Kastanienallee, och om att det ligger flera autentiska vietnamesiska restauranger i området. Det sistnämnda beror på att många vietnameser kom hit för att söka arbete under 1970- och 1980-talen, vilket har resulterat i en stor lokal vietnamesisk befolkning, där tredje generationen ofta sysslar med restaurangverksamhet.

Prenzlauer Berg Mauerpark
En bit av Berlinmuren står kvar i Mauerpark, och används flitigt av gatukonstnärer.

Vi stannar till framför Oderberger Strasse 19, där hela byggnaden saknas. Ronald förklarar att här byggdes det istället en lekplats och en teater, där det anordnades regimkritiska konserter och liknande. Det var ett hemligt ställe med ingång från hus nummer 15.

Själv bor Ronald en bit upp längs gatan, i en vacker gul byggnad. Han berättar att hans granne i huset mittemot har upplevt hela tre olika typer av regim i en och samma lägenhet.

På samma sida gatan som den hemliga teatern ligger även Tysklands äldsta brandstation. Stationen är granne med restaurangen Oderquelle, som var en av de första att öppna igen efter murens fall, i samma lokaler som en restaurang med samma namn som fanns innan kriget.

Prenzlauer Berg Mauerpark gatukonst
Muren var ursprungligen vit, för att ge bättre kontrast mot de flyende.

Ett ärr genom stadsbilden

I slutet av Oderberger Strasse befinner sig Mauerpark, Murparken. Detta var från början en godsterminal men kom efterhand att utgöra gränsen mellan Väst- och Östberlin, mellan den inre muren och det som hette Berlinmuren.

Vi går upp på en kulle till en bit av muren som fortfarande finns kvar som ett minnesmärke. Idag är den täckt av legitim gatukonst och graffitti. På en bänk sitter en av artisterna, bredvid sina sprayflaskor och en skateboard. Ursprungligen var muren vit, för att ge bättre kontrast mot eventuella flyende. Här hade väktarna rätt att skjuta skarpt, och det fanns tysta larm som avslöjade dem som försökte ta sig över gränsen.

Prenzlauer Berg Ampelmännchen
Den berömda, östtyska Ampelmännchen.

Numera är det tidigare gränslandet grönt och inbjudande, trots att det går som ett ärr genom stadslandskapet. Det togs omhand efter murens fall av lokalbefolkning, som inte ville vänta på att regeringen skulle bestämma vad som skulle hända med området. Hit kommer folk för att spela basket, jonglera, spela musik, eller bara fördriva tiden. Dessutom anordnas det olika typer av events, som fester, karaoke och loppmarknad.

Det har blivit dags att runda av turen och vi återvänder mot vår buss. På vägen korsar vi ett övergångsställe som regleras med fotgängarsignaler med den karakteristiska Ampelmännchen (~ungefär liten lyktmann). Ampelmännchen skapades 1961 i och för Östtyskland, som ett säkrare trafikljus, där även trafikanter med nedsatt syn skulle kunna urskilja om det var röd eller grön gubbe. Efter att gränsen öppnades var tanken att Ampelmännchen skulle ersättas med den västtyska standardvarianten. Detta väckte dock stora protester och man lät honom istället finnas kvar på de flesta gator och vägar. Numera är Ampelmännchen en ikonisk kultfigur, vars design med den karakteristiska hatten ska ha inspirerats av ett foto på den tyske politikern Erich Honecker i halmhatt.

Foto: Johanna Bergström

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *