En berättelse från DDR och Berlinmurens fall

En berättelse från DDR Brandenburger Tor

Jag är på besök i staden Magdeburg, som är huvudstad i det tyska förbundslandet Sachsen-Anhalt. Anledningen till resan är 30-årsjubileet av Berlinmurens fall, och Tysklands återförening året därpå. Under vår vistelse besöker vi flera landmärken och sevärdheter som påminner om jubileet och om förhållandena i landet dessförinnan. Men vem kan förmedla en berättelse från DDR bättre än någon som själv har varit där och sett det med egna ögon?

Det visar sig att vår guide i Magdeburg, Hans-Jörg Wiegand, har en hel del att förtälja. Hans-Jörg är pensionerad och gör guidandet vid sidan om, som en betald hobby. Han är en riktig entertainer och berättar att det han sysslar med nu ”är det bästa han har gjort någonsin”. Det kommer från hjärtat och han ”känner sig som Barberaren i Sevilla”, när han står där i centrum av allas uppmärksamhet.

Vi fick alltid vara skeptiska till officiella meddelanden. Man kunde aldrig veta säkert vad som stämde och inte från nyhetsrapporteringen.

”Jag hade inget dåligt liv under DDR, inget dåligt arbete heller, och flera andra med mig”, fortsätter Hans-Jörg, som på den tiden arbetade som huvudlärare i Engelska. Han förklarar att han till och med kunde resa lite ibland, inte enbart till östeuropeiska länder, vilket var standard i övrigt. Bland annat var han i Wales på fortbildning, vilket var mycket ovanligt för östtyska medborgare.

En berättelse från DDR Hans-Jörg
Hans-Jörg berättar att guidandet är det bästa han någonsin har gjort.

Som en rädisa

”Man fick vara lite som en rädisa, vit på insidan och röd på utsidan, som en god kommunist”, säger Hans-Jörg ironiskt. Som lärare hade han ögonen på sig och var tvungen att ansluta sig till kommunistpartiet. Generellt i vardagen måste man vara försiktig med vad man sade och till vem. Särskilt i sällskap som gick utanför den allra innersta kretsen.

”Vi fick alltid vara skeptiska till officiella meddelanden. Man kunde aldrig vara säker på vad som stämde och inte från nyhetsrapporteringen”, fortsätter Hans-Jörg. Ingen tryckt media från väst var tillåten men de hade efterhand möjlighet att titta på västliga TV-kanaler, via otillåtna antenner. TV:n köpte Hans-Jörg och hans fru, som han fortfarande är gift med, inför de Olympiska Sommarspelen 1988 i sydkoreanska Seoul.

Rent visuellt nämner Hans-Jörg arkitekturen som en stor skillnad före och efter murens fall, med ”gladare” och mer färgglada byggnader i det återförenade Tyskland.

Magdeburg_Die Grüne Zitadelle
Vi träffar Hans-Jörg under en resa till Magdeburg, här sett från takterrassen på Die Grüne Zitadelle, i design av Friedensreich Hundertwasser.

Någon i gruppen frågar om Hans-Jörg kollade upp sin Stasi-fil, Ministeriet för statssäkerhet, och svaret är ja. ”Jag blev förvånad över att se vilka av mina kollegor som hade bidragit, och som alltså arbetade för Stasi. Men jag konfronterade dem aldrig och nu har det gått för lång tid”, säger han neutralt.

Åker till Västberlin

När muren föll var Hans-Jörg 41 år. Han åkte själv till Västberlin strax efter fallet, fick sina 100 D-mark i välkomstpengar, promenerade omkring och besökte platser som Wannsee och Potsdam. Från Potsdam kunde han korsa den berömda Glienicker-bron, där spioner utväxlades mellan öst och väst under det kalla kriget.

Fascinerad av allt det som skedde återvände Hans-Jörg igen kort därefter, tillsammans med sin dotter och svåger, och begav sig till Brandenburger Tor för att sedan återvända hem mitt i natten.

”Min dotter var inte så gammal då. Hon uppskattade verkligen våra utflykter till Berlin, att få se Zoo:t och TV-tornet. Men det var en lång resa och min fru var förklarligt nog upprörd när vi kom tillbaka” berättar han.

Magdeburg_guide_Hans-Jörg
Hans-Jörg i museet Jahrtausendturm (Millenium-tornet), i Elbauen-parken.

Under tiden rinner vår egentliga planering iväg, som från början inte inkluderade denna intervju. Vi befinner oss i det interaktiva museet Jahrtausendturm (Millennium-tornet) i Elbauen-parken.

Detta var tidigare ett strikt avgränsat och muromgärdat övningsområde för den sovjetiska militären, där ingen obehörig fick komma in. Cracauer Anger, som området hette (Anger betyder ungefär fält, medan Auen i Elbauenpark är ett romantiskt ord för äng), förvandlades till en park inför den biennala trädgårdsutstälningen Bundesgartenschau 1999, för att skapa något vackert och meningsfullt i kontrast till dess mörka historia.

Det har blivit dags för fika och Hans-Jörg dansar iväg mot museets kafé, medan han nynnar på en ”kaffesång”, som jag tyvärr inte minns texten till. Där har det dukats upp kaffe och kakor i typisk tysk, lite överdådig stil. Bland annat Donauwellen, Donau-vågor, som består av choklad- och sockerkaka i vågformade lager, med smörkräm, sura körsbär och chokladglasering. ”Slå er ned, Madame”, säger Hans-Jörg galant, och lägger till att ”’Madame’ fungerar alltid som tilltal till en dam”. Vilket han har helt rätt i, till skillnad från ’Fröken’ eller ’Frun’.

Foto: Johanna Bergström

Läs även om vår lunch i Magdeburg.

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *