Halloween på Gröna Lund

Halloween på Gröna Lund pumpor kväll

Halloween har alltid varit lite speciellt för mig. Dels tycker jag om hösten, som också är den tid på året då jag är född. Dels är det något mysigt och lite amerikanskt med firandet, som USA-älskaren i mig dras till. Och slutligen är Allhelgonahelgen en väldigt fin högtid, sorglig men ändå vacker i och med att man minns de som inte längre finns där.

När jag var barn brukade vi ha Halloween-firande i stallet, med övernattning, spöklika godis och obligatorisk, ofta riktigt välgjord, spökrunda i ridhuset. I början var jag med som deltagare, men har sedan dess även anordnat en hel del så kallade spökaftnar, även i samband med att min mammas jobb hade sin julfest varje år i Advent.

Framför Skeppet paraderar en  tvivelaktig skepnad iklädd en sjabbig tolkning av Jack Sparrow.

Desto roligare är det att få inbjudan till pressvisningen av det årliga eventet Halloween på Gröna Lund, som håller öppet i 13 olycksbådande dagar, från den 18 oktober till den tredje november. Men det verkar vara fler bloggare och journalister som känner likadant som jag inför Halloween, och på grund av det mycket stora intresset från media, blir det istället att jag besöker Gröna Lund under ordinarie öppettider, under en av de första dagarna.

Det är en vacker och ljum eftermiddag, där det utlovade regnet till min lättnad har bytts ut mot solsken och ganska angenäma temperaturer. Efter att ha blivit utrustad med en entrébiljett och ett lila åkarmband med fladdermöss på, går jag in genom de välkända grindarna. Här möts jag direkt av karakteristisk Halloween-stämning, i form av två jättepumpor, otaliga småpumpor och trolska rökridåer.

Halloween på Gröna Lund pumpa och karusell
Det Lilla Området vid ingången riktar sig främst till familjer och mindre barn.

Uppvärmning i Blå Tåget

Jag promenerar genom det Lilla Området, som främst riktar sig till familjer och yngre barn, smyger genom den kusliga Portalen och över till Stora Området. Sedan jag har konstaterat att kön är för lång, både till den nya attraktionen, Sekten, och till House of Nightmares, det traditionella spökhuset, värmer jag istället upp med klassikern Blå Tåget. Det är lika snällt som det brukar, och många detaljer känner jag igen, men har ändå fått sina uppdateringar sedan sist, bland annat i form av mer personal som interagerar. Jag delar vagn med ett ungt, vuxet par, som skrattar oavbrutet.

Halloween på Gröna Lund kyrkogård
Kyrkogården utanför den nya attraktionen Sekten.

Härifrån tar jag mig vidare till Zombie Zone, men där är det ännu längre kö, en bra bit utanför själva köområdet, i kombination med driftstopp. Det verkar inte lovande. Istället provar jag på Skeppet, som ligger förtöjt nere vid Flygande Mattan. Det är en historisk båt i kinesisk/asiatisk stil, som får mig att tänka på böcker och historier om ruffiga hamnkvarter i Hong Kong, Shanghai eller andra städer, som Lars Keplers Playground, eller The Bourne Supremacy av Robert Ludlum.

Halloween på Gröna Lund Skeppet kapten
Utanför Skeppet paraderar en tvivelaktig skepnad.

Kön är inte alltför lång och jag ansluter. Framför skeppet paraderar en tvivelaktig skepnad iklädd en sjabbig tolkning av Jack Sparrow, inklusive ett ärrat ansikte med grönaktig hy. Föga förvånande är detta Skeppets kapten, som pratar oändligt ömt om sin lilla skatt, och bjuder in förskräckta förbipasserande att stiga på. I burar längs med kajen har han hängt upp ett antal olycksaliga personer, som tycks ha irriterat honom på det ena eller andra sättet, och av vilka nu enbart skeletten kvarstår. En av dessa heter Margareth, så mycket framgår av charaden.

Medan vi står där och väntar dyker det upp en liten grupp som får gå före i kön. En närmare granskning visar att det är Pernilla Wahlgren med sällskap. Kaptenen blir genast intresserad och ger Pernilla lite extra uppvaktning.

Halloween på Gröna Lund Skeppet bur
Skeppets kapten har hängt upp vissa av sina offer i burar.

Ett skepp i de skumma hamnkvarteren

För att fördriva tiden frågar jag de som står bakom mig vilka attraktioner de redan har hunnit med, men det visar sig att de också har stött på ganska mycket kö. Nyheten Sekten har de dock varit inne i, som har sin storytelling uppbyggd kring en ockult sekt ute i ödemarken, som utför offerritualer.

”Jag tyckte att det var läskigt, men jag är väldigt rädd av mig”, säger tjejen och tittar uppmanande på sin pojkvän, som verkar relativt oberörd och berättar att dräkterna och skådespelarna var ganska läskiga, däremot inte make upen. Vi småpratar lite om de olika spökhusen och tjejen, som är påfallande sött sminkad i rosa toner, tipsar om Olustiga Huset, där Lustiga Huset har fyllts med ohyggliga clowner. Det verkar vara helt i min smak och jag bestämmer mig för att gå dit härnäst. Filmen Det, av Stephen King, är en av de värsta skräckupplevelser jag någonsin har haft, och det tog flera veckor att återhämta sig efter att ha sett den.

Halloween på Gröna Lund House of Nightmares
För Halloween på Gröna Lund har traditionella House of Nightmares fått en uppdatering till att bli ännu rysligare.

Under tiden har kön rört sig framåt och nu är det dags för vår grupp att ge oss in i Skeppets fasaväckande labyrint. ”Det här är det absolut otäckaste spökhuset”, säger dörrvakten, men jag får en känsla av att all personal skulle säga det om just sin attraktion. Därefter går vi in och tar oss sakta med myrsteg genom det ogenomträngliga mörkret, som bara avbryts när vi passerar Skeppets fångar, slavar och makabra medarbetare. Jag går näst sist, framför paret jag pratade med innan, men vid ett tillfälle blir vi båda samtidigt uppskrämda, varvid jag stannar upp och de rusar framåt. Och plötsligt är jag sist, med gastarna hack i häl.

Halloween på Gröna Lund Sekten
Sekten, till höger.

Mardrömmen blir sann

Vi tar oss ut slutligen, mot alla odds. Jag fortsätter till det Olustiga Huset, men får än en gång se mig slagen av köerna, som dock visar sig ha blivit lite kortare vid House of (Even Worse, som det heter nu under Halloween) Nightmares, intill sekten och den dödliga kyrkogården utanför.

Medan jag väntar förhör jag mig hos de andra gästerna i kön om deras upplevelse så här långt. En av tjejerna har besök av en kompis från USA. De har inte hunnit med några spökhus än, men tar tacksamt emot mina rekommendationer om Skeppet och Olustiga Huset, låt vara att jag själv inte har varit inne i det sistnämnda. Sedan enas vi om att Blå Tåget är en tradition, som måste upplevas. Jag andas ut lite, eftersom jag kanske hade trott att jag var den enda vuxna personen som åkte det, utan att vara i sällskap av barn.

Halloween på Gröna Lund Día de Muertos
Dekor inspirerad av den mexikanska högtiden Día de Muertos.

Kön rullar på riktigt bra och plötsligt står vi framför ingången, tillsammans med en pappa och hans kavata lilla dotter. Men där tar det stopp. Någon tycks ha svimmat eller skadat sig inne i huset – eller kanske bara blivit rejält uppskrämd – och ”säkerhetspersonal är på väg”, med en rullstol ska det visa sig. ”Mer får jag inte säga”, säger den vänliga värdinnan med ett nervöst leende. Man kanske ska ta det som ett gott tecken, och en komplimang till aktörerna, tänker jag lite sarkastiskt. Även om jag tycker synd om den stackars gästen.

Typiskt, men till sist får vi i alla fall komma in i det sparsamt upplysta huset, där en galen professor utför de mest grymma experiment och operationer på sina offer, som han till en del kontrollerar med elchocker. Som genom ett under lyckas vi ta oss igenom hela byggnaden och kan andas ut. ”Nu blir det Blå Tåget”, säger tjejen med utlandsbesök.

Gröna Lund entré
Den klassiska entrén i ny skepnad.

Själv tar jag ett sista varv bland butikerna, spelstånden och attraktionerna, men köerna blir inte kortare. Jag passerar området Día de Muertos, där restaurangen Fiesta har låtit sig inspireras av den mexikanska högtiden med samma namn, för en dekor med de karakteristiska dödskallarna. Därefter flanerar jag genom den mysiga höstmarknaden i Lilla Området, och bestämmer mig sedan för att ge mig av hemåt. Mörkret har sänkt sig, vilket får pumporna, skuggorna, spindelnäten och de mystiska figurerna som smyger omkring att te sig annorlunda än när jag kom hit ett par timmar tidigare.

Utanför porten bjuds jag på en Fanta, som ju onekligen har en passande färg för Halloween, av en kvinna i likaså orange utstyrsel. ”Ja, det kan jag behöva efter alla läskigheter [no pun intended]”, tänker jag medan jag låser upp cykeln för återfärd mot Södermalm.

Foto: Johanna Bergström

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *