En dag i Sintra, bland palats, mystik och bakverk

Sintra stadskärna fasader

Nyligen var jag i Portugal för första gången. Vi bodde i Cascais, som ligger strax väster om Lissabon. En av dagarna besöker vi staden Sintra, norr om Cascais. Sintra ligger på en höjd, eller ett litet berg. Därför har området ett utmärkande mikroklimat, som bland annat gör att staden ibland är omsluten av ett moln som syns tydligt på långt håll, även kallat ”Sintras hatt”.

Sintra är en mytomspunnen plats, som sägs vara omgiven av speciella energier samt genomkorsad av tunnlar. Portugal har under åren varit ockuperat av olika folkslag och stammar, som alla har lämnat spår kvar i landets kultur. Dessa främmande stammar ska även ha utfört sina respektive riter och ritualer i/på berget. Till exempel kallades det av kelterna för ”Månberget”. Namnet Sintra kommer från Cynthia, som betyder ungefär mångudinna. Tidigare stavades stadens namn med ett C men efterhand bestämdes det från kungens sida att stavningen skulle ändras till S.

Samlingspunkt för kreativa och kungligheter

Under 1800-talet blev det populärt bland författare, kreativa och artister att komma till Sintra för att få inspiration, som till exempel Lord Byron, William Beckford och Henry Fielding. Med tiden kom staden att bli lite som en samlingspunkt för den brittiska romantiska rörelsen, men även en omtyckt destination för kungligheter och adel, dels på grund av det svalare klimatet än vid kusten. Dels erbjöd de stora omgivande skogarna goda förutsättningar för jakt.

I Portugal handlar allt om bakverk.

Sintra är regionens mest besökta plats, berättar André Rei, från Shortcuts Tourism, som är vår guide för dagen. Han har själv bott i Sintra i fyra år. Här finns sex stycken imponerande palats och staden i sig står med på UNESCO:s lista av världsarv.

Vi har stannat bilen en bit utanför stadskärnan och promenerar den sista sträckan längs en väg som kantas av en eklektisk samling av konstverk. Här och där syns även brunnar och andra byggnader av morisk karaktär. Vegetationen är lummig och regnskogslik, med en blandning av medelhavsplantor och utländska växter, som har introducerats stegvis under lång tid av besökare och inflyttade. De främmande växterna klarar av att leva här tack vare Sintras särskilda klimat.

Sintra Piriquita bakverk
Queijada är ett traditionellt bakverk med färskost och kanel. Här hos Piriquita.

Allt handlar om bakverk

Vi når stadskärnan med dess pittoreska pastellfärgade fasader och stannar till på det klassiska kafét Piriquita, som har existerat sedan 1862. ”I Portugal handlar allt om bakverk”, förklarar André. När han själv bodde i Sintra bodde han så nära Piriquita att han ”kunde gå och handla bakverk i pyjamas”. Vad mer kan man egentligen önska sig?

Ursprungligen bakades de portugisiska bakverken av munkar och nunnor. Det finns vissa recept som återkommer över hela eller delar av landet och där varje bageri och hushåll anser att deras variant är den allra bästa. I Sintra med omnejd är det Piriquita som står för originalet.

Sintra Quinta da Regaleira palats
Quinta da Regaleira-palatset är byggt i en blandning av arkitekturstilar, med en rikt utsmyckad gotisk fasad.

Servitören skakar bekymrat på huvudet. Nej, veganska bakverk har de inte. Men mina reskollegor provar två av bageriets specialiteter, travesseiro och queijada. Den senare är en variant på pasteis de nata, Portugals mest berömda bakverk, vars original ursprungligen kommer från stadsdelen Belém i Lissabon. Queijadas har en spröd kant och görs med bland annat färskost och kanel. På medeltiden användes de som betalmedel.

Travesseiro betyder ’huvudkudde’ och består av en kuddliknande form av smördeg som är fylld med grädde och mandlar, som är en viktig och välsmakande portugisisk råvara. André förklarar att (inte olikt den svenska fikan) är det en social grej i Portugal, att mötas, umgås och prata över ett bakverk (och en kaffe). Piriquitas väggar är täckta av vackra kakelplattor i pastellfärger, som är en annan stor del av den portugisiska kulturen, och används flitigt både inomhus och utomhus.

Quinta da Regaleira-palatset

Vi lämnar Piriquita och fortsätter mot Quinta da Regaleira-palatset, som ligger i en stor lummig park, där det finns otaliga hemlighetsfulla skrymslen och vrår, som grottor, dammar, torn, statyer och tunnlar samt en hel del gömd symbolik.

Palatset har fem våningar och byggdes under tidigt 1900-tal i en blandning av gotisk, renässans- och nymedeltida stilar, med en rikt dekorerad gotisk fasad. Även manuelin arkitekturstil finns med, som är typisk för Portugal och kännetecknas av designelement och detaljer som har att göra med haven och Portugals upptäcktsresor.

Sintra Quinta da Regaleira invigningskälla
Initiationskällans inverterade torn, sett uppifrån.

Quinta da Regaleira-palatset skapades på uppdrag av den förmögne magnaten Carvalho Monteiro, som handlade med kaffe och ädelstenar. Arkitekten heter Luigi Magnini och har även ritat Buçaco Palace Hotel samt Condes de Castro Guimarães Museum i Cascais. André förklarar att palatset länge fick stå och förfalla men nu har restaurerats. Vi går en runda genom salarna och jag lägger särskilt märke till de vackert och individuellt utarbetade innertaken i trä.

En hemlighetsfull trädgård

Förutom själva palatset är initiationskällan, the initiation well, en stor sevärdhet för Quinta da Regaleira. Källan är konstruerad som ett inverterat torn, med en spiraltrappa i nio delar om 15 trappsteg vardera. Trappan ska representera de nio cyklerna i Dantes gudomliga komedi.

Trappan är smal och trappstegen slitna av otaliga fötter som har traskat här genom åren. Jag andas djupt med jämna mellanrum för att hålla svindeln i schack, som jag dras med efter en skidolycka för ett par år sedan. ”Ta god tid på dig”, säger André uppmuntrande (Det sistnämnda är en insider, som jag skrev dit för att jag inte kunde låta bli. Väldigt få personer kommer att förstå vad den går ut på).

Café Paris ligger i stadskärnan, mittemot Sintras nationella palats.

Från spiraltrappans fot går det en underjordisk gång som mynnar ut vid ett litet vattendrag. Vattnet korsar vi genom att balansera på några stenar. ”Folk trillar i här varje dag, men det brukar jag inte säga förrän vi har passerat”, säger André rutinerat.

Vi avslutar vår vistelse i den vackra parken och återvänder till Sintras stadskärna för att äta lunch på Café Paris, som ligger vid ett stort torg mittemot det nationella palatset. Exempel på Sintras andra palats, som jag har på min TD-lista för nästa resa, är Monserrat-palatset, från sent 1800-tal, samt det färgglada och fantasiväckande Pena-palatset i romantisk stil, som jag såg att min duktiga bloggkollega Daniela nyligen har besökt.

Sintra Piriquita Café paris kaffe
En välbalanserad avslutning på vår lunch hos eleganta Café Paris.

Torsk-rätter för varje dag på året

Café Paris har funnits sedan 1945 och är elegant inrett, med fresker, marmorväggar och stora speglar med gyllene infattning i slottsliknande fransk 1700-talsstil. Vi slår oss ned på terrassen, som är traditionellt kakelklädd och erbjuder utsikt över torget och Sintras folkliv. Mina reskamrater beställer en specialitet med torsk, räkor och potatis som bakas i ugn. Själv lyckas jag efter viss tveksamhet få köket att anpassa en av rätterna till att bli vegansk.

Sintra stadskärna fasader 2
De varma, lite dammiga pastellfärgerna är starkt förknippade med Portugal och syns överallt på husens fasader.

Portugals förhållande till torsk är speciellt. Torsken anses nästan vara en helt egen råvara, separat från fisk och kött. Det finns enligt ryktet över 365 olika recept med torsk i det portugisiska köket, alltså ett för varje dag på året. Detta är i själva verket ännu ett minne från Portugals upptäckarperiod. All torsk som äts i Portugal importeras nämligen från Norge, väl insaltad, som det har varit historiskt. Innan tillagning måste den ligga i blöt i omgångar för att saltas av.

Jag håller mig till vatten vid lunchtid, men någon vid bordet tar in ett glas vin till maten. André förklarar att Portugals viner är väldigt varierade till karaktär från en region till en annan, i och med att landet är så långt och sträcker sig genom flera olika typer av klimat och odlingsområden. Därför tenderar man till att beställa vin per region snarare än per druva.

Sintra stadskärna butik
Gatorna kantas av mysiga kaféer, barer och designbutiker.

När lunchen är över tar vi en sista promenad genom de idylliska kvarteren, där smala gator kantas av barer och små designbutiker. Därefter återvänder vi till bilen. Från Sintras stadskärna går det också en liten spårvagn som slingrar sig ned till kusten. På väg tillbaka till Cascais kan man göra en avstickare till Peninha Sanctuary, som ligger på den näst högsta toppen av Sintraberget och erbjuder vacker utsikt över havet, stranden och Cascais samt Lissabon i fjärran. Men vi hoppar över det, av tidsskäl. Ännu en anledning för mig att komma tillbaka – man ska alltid samla på sig några stycken under resans gång. Följande dag ska vi besöka Lissabon, och bland annat äta lunch på en spännande restaurang med bra läge.

Foto: Johanna Bergström

Författare: Johanna Elisabet

Johanna Elisabet Bergström är en Stockholmsbaserad skribent, journalist och resebloggare. Utöver resor arbetar hon bland annat med ämnen som skönhet, hälsa, dryck, mat, design och inredning. På sin fritid älskar Johanna att resa, springa långdistans och läsa, gärna nordiska kriminalromaner.

2 reaktioner till “En dag i Sintra, bland palats, mystik och bakverk”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *