Bland palmer, skådespel och världsarv i Costa Blanca

I fjol besökte jag den lilla staden Elche, som ligger i Costa Blanca, i provinsen Valencia på Spaniens östkust, vars mest berömda resmål för oss svenskar antagligen är städerna Alicante och Benidorm. Huvudanledningen till resan var att vi skulle få se den traditionella teaterföreställningen Misteri d’Elx (valenciska för Elche), som finns med på UNESCO:s lista av ’Masterpieces of the Oral and Intangible Heritage of Humanity’.

Misteri d’Elx spelas historiskt sett varje år på kvällstid den 14–15 augusti (i två avsnitt, ett per kväll) i Santa Mariá-basilikan i Elche. Det verkar dock som att man i modern tid är lite flexibel med datumen, för att kunna förlägga dem på helgen. Vi får förklarat för oss att begreppet ’misteri’ har att göra med att berätta en historia och att förklara eller diskutera politiska och religiösa frågor genom att uttrycka sig med teater.

Elche Misteri d Elx utanför
Prästerna och skådespelarna går i en procession in i kyrkan inför att föreställningen ska börja.

Föreställningen är enligt vår guide den enda kristna teater som fortfarande spelas regelbundet och den enda medeltida teater som än idag är aktiv i Europa. Alla medverkande är amatörer och kommer från Elche, därav flera duktiga barn och ungdomar. Handlingen kretsar kring de sista dagarna i Jungfru Marias liv, hennes begravning, himmelsfärd och kröning. Det är en viktig händelse för intresserade och troende, som kommer hit från hela Europa för att bevittna skådespelet.

Elche är bland annat känt för sina palmlundar samt den traditionella årliga teaterföreställningen Misteri d’Elx.

Förutom Misteri d’Elx är Elche även känt för sina omkring 200 000 dadelpalmer. Det finns ett stort antal palmlundar utspridda i staden och även detta har förklarats vara ett världsarv av UNESCO. Palmerna kommer ursprungligen från trädgårdar som planterades av muslimer någon gång kring 900-talet och kunde även ha funktionen av en oas, som erbjöd skydd, vatten och mat samt skugga. Något jag inte visste sedan tidigare är att palmer inte är träd, utan örter. Istället för bark är stammen täckt av fjäll och om man hugger av en palm syns det heller inga årsringar utan åldern kan man se på antalet ringar av fjäll – ett år motsvaras av två ringar.

Elche granatäpple
Granatäpplen är en viktig råvara i Costa Blanca. Till höger originalet och till vänster så som det presenteras i Misteri d’Elx.

Dadlarna skördas en gång per år, under senhösten i oktober eller november. För att odla nya palmer använder man sig av sticklingar. En av utmaningarna är bevattningen av palmerna i det varma klimatet, vilket har bidragit till att man långt tillbaka i tiden inrättade officiella ”vattenråd” (water courts) i Valencia och Murcia. I Valencia är ‘Tribunal de les Aigües de València’ fortfarande aktiv, med regelbundna möten varje vecka. Också denna institution finns med på UNESCO:s lista av världsarv.

Ett av de ställen där man hittar Elches palmer är i den stora gröna stadsparken, där det även finns ett turistcenter. Från parken promenerar vi ut på den närbelägna Altamira-bron, som går över Vinalopó-floden. Floden har ett ganska blygsamt flöde när vi passerar men det som syns desto tydligare på grund av detta är den gatukonst som kantar vattendragets sidor. Utmed floden sträcker sig en park genom hela staden, dit lokalbefolkningen kommer för att promenera eller jogga.

Elche palmer dadlar
Dadlar skördas traditionellt en gång om året, på senhösten, och kan torkas för att hålla över en längre tid.

Morgonen efter Misteri-föreställningen beger vi oss direkt till Elches palmmuseum, som är inhyst i ett traditionellt lanthus strax öster om den historiska stadskärnan. Museet ligger direkt intill ännu en av de vackra palmlundarna. Här träffar vi David, som är en palmerero, vilket innebär ungefär en palmvårdare. En av palmererons främsta arbetsuppgifter verkar vara att klättra i palmer och vi får en imponerande demonstration av David, som endast använder sig av ett grovt rep som stöd runt midjan. Repen bestod tidigare av växtfiber men tillverkas idag i nylon, för att vara ännu  mer slitstarka.

Elche palmer palmerero David
David demonstrerar vant och elegant sitt svåra och lite riskabla yrke.

På fötterna har palmereron speciella skor, som kallas för apargatas. De är ganska snygga, ser ut ungefär som espadriller, men är designade helt ur ett funktionellt perspektiv, för att vara halkfria och flexibla. David förklarar att det finns 16 stycken palmereros för denna park och omkring 90 stycken i hela Elche. Vanligtvis är detta (föga förvånande) ett yrke som går i arv från en generation till en annan, dock inte i Davids fall. Han är i grunden utbildad till trädgårdsmästare och insåg efter att ha fått jobb vid kommunen att det var klättra i palmer han ville göra. Ingen i hans familj har arbetat med detta tidigare.

Elche palmer palmerero skor
Skorna som en palmerero använder kallas för apargatas.

När David är klar med sin demonstration får jag och en av mina resekollegor prova på att själva klättra upp i en palm. Min kollega (en man) visar sig vara talangfull medan jag tar mig upp någon meter. Sedan en skidolycka för ett par år sedan tycker jag att det är lite obehagligt med fall från höga höjder (för att göra en lång historia kort) och det skulle nog krävas en del träning för att bli en fullfjädrad palmerero.

Efter klättrandet tar vi en kort promenad genom den lilla parken. Det är alldeles tyst och det enda som hörs är porlandet av vatten och några enstaka fågelkvitter. Här och där mellan palmerna växer det även andra träd, som  till exempel citron, apelsin och granatäpple. Vår guide menar på att granatäpplena här i Costa Blanca är de bästa i hela Europa. Granatäpplet finns faktiskt även representerat i Misteri-teatern, där det sänks ned i ett gyllene jätteformat från kyrkans tak (se bild ovan). Inuti just detta granatäpple befinner sig en ängel som därmed söker upp jungfru Maria för att framföra beskedet om att hon snart kommer att dö.

Elche palmer Johanna
Det finns definitivt rum för förbättring gällande artikelförfattarens färdigheter som palmerero. Foto: Trond Andersen

Ett stenkast från palmmuseet ligger en helt annan typ av park, nämligen Huerto del Cura, vilket är en tidigare fruktodling som har gjorts om till en vackert designad botanisk trädgård med ett stort urval av medelhavsplantor. Vid ingången står det några små stånd uppradade, där det bland annat säljs dadelprodukter och andra lokala hantverksföremål. På väg ut från parken tittar vi även förbi hotellet med samma namn, som befinner sig tvärsöver gatan.

Elche Huerto del Cura
I Huerto del Cura-parken träffade vi på denna albino(?)-påfågel.

Hotel Huerto del Cura erbjuder boende i eleganta bungalows, vilka ligger utspridda i en lummig trädgård där det även finns en pool och flera bougainvilleas. I och med att det är Misteri-helg, så att säga, är detta hotell fullbokat ”sedan länge”. Vi har istället blivit inkvarterade i Hotel Ibis Elche, som har en något enklare standard och är beläget en bit utanför stadskärnan. Jag vill dock passa på att nämna deras (Hotel Ibis) service, vilken var bland de bättre jag har upplevt – under mitt ändå ganska flitiga resande. Det tackar vi för.

Elche paella
Provinsen Valencia, där Elche är beläget, sägs vara paellans födelseort. Här en hemlagad variant hos restaurang Cachito.

Vårt besök i Elche börjar närma sig sitt slut för denna gång men först ska vi äta lunch på den lokala restaurangen Cachito, som grundades 1935 och ligger ungefär en kvarts bilfärd utanför innerstan. Precis som hos flera andra lantliga restauranger i området serverar Cachito traditionell hemlagad mat, som ofta tillagas av bland annat frun i familjeföretaget.

Hos Cachito bjuds vi bland mycket annat på kroketter och paella. Det senare är nästan oundvikligt i Valencia, som allmänt anses vara paellans födelseplats, och äts gärna här till lunch, för att man ska slippa smälta den relativt tunga måltiden över natten. Dessutom får vi prova angulas, vilket är små, små ålar, som gärna serveras ganska naturella, tillsammans med olivolja, vitlök, salt och peppar. Angulas är en traditionell rätt som tidigare var lite var mans kost men nu har stigit i pris och istället har blivit något av en delikatess. Till mig, som är vegan, har köket istället förberett en tallrik med grillade grönsaker och svamp. Kvällen innan, innan teaterföreställningen, åt vi middag på en liten tapasrestaurang på ett torg i centrala Elche, som jag tyvärr inte skrev upp (eller kommer ihåg) namnet på – men annars gärna skulle ha rekommenderat.

Elche burspråk
Elche är en pittoresk liten stad, där man bland annat ser många vackra burspråk längs med gatorna.

Det är sen eftermiddag när vi avslutar vår lunch, precis som det brukar vara i Spanien. Vi lämnar restaurangen och passerar en lokal skobutik, för att få ett smakprov på regionens skotillverkning, som påbörjades under 1960- och 1970-talen och nu är en av dess viktigaste industrier. Därefter återvänder vi till hotellet för en stunds vila innan det är dags för avfärd till Altea, en av två kuststäder i Costa Blanca som vi också ska ta oss en titt på under vår vistelse.

Foto, där inget annat anges: Johanna Bergström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *