Välkomnande skidåkning i Val Gardena

skidåkning i Val Gardena featured

För ungefär ett år sedan besökte jag skidområdet Val Gardena för första gången. Val Gardena är noga räknat en dal, som är ungefär 25 kilometer lång och ligger på mellan 1236 och 1536 meters höjd. Dalen ligger i bergsområdet Dolomiterna i norra Italien och dess två mest kända bergsmassiv är Sella och Sassolungo.

Skidåkning i Val Gardena erbjuder över 500 kilometer anslutande pister och 1200 pistkilometer totalt sett. Allt detta med ett enda liftkort, Dolomiti Superski. Här finns allt från uppvärmnings- och nybörjarbackar till utmanande röda pister och den legendariska Saslongbacken, som är inkluderad i FIS Dolomiti Classics Ski World Cup. Majoriteten av backarna är täckta av konstsnö under hela säsongen och samtliga backar prepareras under natten för att vara i bra skick nästa morgon till första åket.

skidåkning i Val Gardena frukost kakor2
En härlig frukostbuffé på toppstationen Dantercepies.

Jag har tidigare enbart åkt skidor i de franska alperna samt några enstaka åk på Island (i snöstorm). Även om jag har sett en del riktigt bra backar där så måste jag säga att pisterna i Val Gardena ger mig en positiv överraskning. Standarden är hög och även de brantare och svårare partierna känns inbjudande och vänliga. Då ska man dessutom ha i åtanke att jag inte är någon extremt skicklig åkare, utan snarare tar mig fram på intermediate level. ”Dolomiterna är ett annat slags berg än Alperna, de är liksom mjukare till sin karaktär”, säger Christina Demetz, PR-ansvarig för Val Gardena.

Dolomiterna är ett annat slags berg än Alperna, de är liksom mjukare till sin karaktär.

Val Gardena är en del av det historiska territoriet Ladinia. Jämte italienska och tyska talas därför även ladin i regionen, ett rätoromanskt minoritetsspråk. Ladinkulturen lever dock vidare på flera andra sätt än genom språket, till exempel i form av traditioner, högtider, matlagning och speciella klädedräkter.

skidåkning i Val Gardena frukost kakor
Ute håller solen på att gå upp. Backarna hägrar. Inomhus är det fortfarande frukostdags.

I dalen finns det tre stycken byar, som alla är väldigt olika varandra till sin karaktär. Under min vistelse bor vi i Selva, som sägs vara den sportigare av de tre. De två resterande byarna är S. Cristina, som är den minsta och mest avspända, samt Ortisei, som är den med mest stadskänsla, i form av butiker, gallerier och uteliv.

skidåkning i Val Gardena fatbike
Artikelförfattaren testar fatbike för första gången – i en isig röd backe. Foto: Susanne Nilsson/First Class Magazine

Selva ligger direkt vid foten av det imponerade Sella-massivet, som reser sig likt en ö ur det omgivande landskapet. Faktum är att Dolomiterna en gång i tiden var öar, närmare bestämt atoller, som dagens Maldiverna. Speciellt i soluppgången och solnedgången får bergen en unik rosenskimrande nyans när solljuset reflekteras. Effekten kallas för enrosadira på ladin och det går många legender om vad den beror på. Sedan 2009 finns Dolomiterna med på UNESCO:s lista av världsarv, på grund av sina dramatiska och unika landskap.

skidåkning i Val Gardena vallungo
Sella-massivet sett från vår cykeltur genom Vallungo.

Från Selva har man bland annat direktaccess till Val Gardenas klassiska Sellaronda, en serie sammanlänkade pister som leder runt berget Sella. Varvet går att åka åt båda hållen. Jag får förklarat för mig att om man åker medsols (orange skyltning) så har man bättre dagsljus i backarna och roligare åkning, men något svårare. Motsols (grön skyltning) är något enklare, men inte lika mycket sol. En nyhet från ifjol, för att ansluta till Sellaronda motsols, är den nya åttasitsiga Gran Paradiso-liften, som har uppvärmda säten samt väggar och tak av blåtonat glas, vilket är framtaget för att ge en ännu vackrare utsikt åt sina passagerare.

skidåkning i Val Gardena sophie hut
Provsmakning av viner och lokala delikatesser i Sophie Hut.

Vår första morgon i Val Gardena går vi upp tidigt och tar Dantercepies-liften upp till toppen innan liftsystemet har öppnat för dagen. Det krävs en speciell biljett för detta och vårt mål är att äta frukost i hyttan vid toppstationen. Liften ligger bara en kort promenad från vårt boende, Hôtel Miravalle. Uppe i hyttan är det en fantastisk buffé uppdukad och vi har tur med vädret – det är vindstilla och klarblå himmel. Härifrån ska vi faktiskt inte åka skidor ned denna gång utan vi ska få prova på fatbikes, ett slags mountainbike med extra breda däck, som man även kan cykla på över is och snö. Ingen av oss har testat fatbike tidigare och (den röda) backen har fortfarande en lätt ishinna efter nattens kyla. Det blir något av en utmaning men vi tar oss ned, med några vurpor på vägen. Vid foten av berget cyklar vi vidare mot den natursköna Vallungo-dalen, där det är betydligt planare, om än fortfarande ganska halt.

skidåkning i Val Gardena sophie hut gin
Brigitte och Markus Prinoth (till höger) tillsammans med två vänner. I glasen Prinoths egentillverkade gin.

Vår äventyrliga cykeltur har tagit upp större delen av förmiddagen och nu är det äntligen dags att spänna på sig skidorna. Vi åker tillsammans med Christina, som kan hela dalen utan och innan. Dessutom verkar hon känna i stort sett alla människor som bor här. Under åkningens gång lämnar vi Selva och åker via S. Cristina och ett litet shuttletåg över till området Seceda, där vi till sist landar i det som är Dolomiternas högst belägna vinkällare, Sofie Hut, som befinner sig på 2410 meters höjd över havet.

Sofie Hut var ursprungligen en hölada och har fått sitt namn efter mamman till Markus Prinoth, den nuvarande ägaren, som driver verksamheten tillsammans med sin fru Brigitte sedan ett par år tillbaka. När vi är där har de omkring 500 olika viner i lager. Till det serveras sydtyrolsk och Medelhavsinspirerad mat, med stort råvarufokus. Dessutom producerar familjen Prinoth eget gin, vid namn 8025 – en siffra som motsvarar Sofie Huts ungefärliga höjd över havet i fot. Även en del av vinerna är lokala och Markus förklarar att regionen håller en hög kvalitet särskilt när det gäller vita viner, vilket beror på klimatet sommartid, med varma dagar och kalla nätter. De röda vinerna är ofta ganska lätta och med eleganta tanniner.

skidåkning i Val Gardena judith sotriffer
Hantverkaren Judith Sotriffer specialiserar sig på en särskild typ av trädockor, Grödener Puppen.

Från Sofie Hut åker vi ned igen till Ortisei, där vi bland annat besöker en lokal hantverkare vid namn Judith Sotriffer, som specialiserar sig på en särskild typ av trädockor, Grödener Puppen. Judith berättar att träsniderier och handgjorda leksaker i trä är en viktig tradition i regionen. Hantverket att göra Grödener Puppen försvann någon gång under 1930-talet, ända fram till 1985, då Judith plockade upp det igen. Dockorna har en väldigt specifik design, med svart hår och röda kinder, lite som Snövit. De är gjorda helt i trä, inklusive sammanfogningarna, och finns i ett imponerande sortiment av storlekar. Förutom Grödener Puppen tillverkar Judith även till exempel specialprodukter för Jul och Påsk, samt en annan typ av docka som står på huvudet och vaggar fram och tillbaka (se bild ovan för båda typerna av dockor). Alla föremålen består av cembratall, vilket är ett träslag som främst växer i Alperna och Karpaterna.

skidåkning i Val Gardena judith sotriffer verktyg
Träsniderier och handgjorda leksaker av trä är en viktig tradition i Val Gardena.

Efter att ha ätit middag på en mysig pizzeria i en gammal stallbyggnad i Ortisei, åker vi tillbaka till Selva för att övernatta. Nästa morgon är det återigen strålande väder och vi ger oss av för att prova på Sellaronda, medsols. Backarna är breda och känns ganska lagom svåra. Dessutom har vi under förmiddagen riktigt bra snöförhållanden. En bit in på eftermiddagen stannar vi till för lunch på Rifugio Emilio Comici, som har fått sitt namn efter en omkommen klättrare från området. Christina berättar att i Val Gardena är det vanligt med ganska mysiga och ombonade caféer och restauranger i backarna. Här hittar man relativt få self service-ställen jämfört med en del andra skidområden.

skidåkning i Val Gardena lift
Passo Campolongo, ungefär en tredjedel in på Sellaronda medsols från vår utgångspunkt i Selva.

Vi inleder starkt med en vacker antipastotallrik, med kammussla, tonfisk, bläckfisk, hummer och gambero. Till maten har vi en brödkorg som bland annat innehåller Schüttelbrot, ett slags knäckebröd med fänkål som är typiskt för Alperna och enligt traditionen görs två gånger per år. Christina förklarar att fänkål växer naturligt i regionen och är en vanlig ingrediens i bröd. Sedan visar hon hur man delar Schüttelbrot like a local. Detta görs med hjälp av en knytnäve.

skidåkning i Val Gardena skaldjur
Otroligt vacker antipastotallrik till förrätt.

Det blir dags för huvudrätt, som består av spaghetti med jätteräkor. ”I Val Gardena äter man spaghetti enbart med gaffel, utan hjälp av sked eller kniv”, säger Christina sakkunnigt. Och vi andra justerar diskret våra bestick. Eftersom jag är vegan får jag alternativ mat i form av grillade grönsaker och svampar med polenta, där det senare är ytterligare en regional specialitet. Efter lunch åker vi tillbaka ned till Selva igen, lämnar tillbaka våra skidor och återvänder till hotellet. Jag tar en kort promenad genom den lilla stadskärnan för att spana in några lokala butiker och barer, bland annat Luislkeller, som enligt uppgift ska ha bra after ski, samt delikatessaffären Il Maso dello Speck.

skidåkning i Val Gardena pasta
Dagens huvudrätt på Rifugio Emilio Comici.

Efter min promenad gör jag ett besök i Miravalles wellnessavdelning, som är välskött och relativt stor med tanke på hotellets storlek. Här erbjuds bland annat torr- och ångbastu samt en örtbastu. Ett tips när man befinner sig i denna del av världen är att komma ihåg att folk generellt sett är nakna när de badar bastu – även i en blandad sådan. På det viset kan man mildra chocken lite.

På kvällen, som är vår sista i Val Gardena för denna gång, äter vi en god middag i hotellets restaurang och ser över våra blåmärken i lugn och ro. Morgonen därpå är det en tidig avfärd för att hinna med vårt flyg från Venedig, som ska ta oss via Amsterdam tillbaka till Arlanda.

 Foto, där inget annat anges: Johanna Bergström

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *